lördag 31 mars 2012
fredag 30 mars 2012
Lejonen från Bilbao
Vilken fantastisk match Schalke 04 och Athletic Bilbao bjöd på i går kväll i den första kvartsfinalomgången i Europa League. Att Raúl gjorde Schalkes båda mål spetsade ju till det hela lite, otroligt vad väl den eleganta Madrid-veteranen funnit sig i Rühr-området. Men Athletics seger med två måls marginal blir svår för det tyska laget att hämta in inför den fanatiska hemmapubliken på San Mames i Bilbao.
Lejonen från Bilbao visade precis som i matcherna mot Manchester United att de under Bielsas ledning aldrig slutar att springa, att de aldrig ger sig. Inte en boll låter de gå förlorad utan kamp.
Uppfriskande också att se de tyska supportrarnas protester mot de höga spanska biljettpriserna. Visst man får mycket för pengarna om man jämför med till exempel Allsvenskan, men normalinkomsttagare kan inte ta med sig barnen och gå på särskilt många matcher utan att spräcka budgeten. Man prioriterar säsongskortsinnehavarna här, med en årsbiljett blir priset per match riktigt rimligt, till och med billigt. Men spontanbesökarna får betala. Inte ens de båda storlagen fyller ju sina arenor varje omgång.
Lejonen från Bilbao visade precis som i matcherna mot Manchester United att de under Bielsas ledning aldrig slutar att springa, att de aldrig ger sig. Inte en boll låter de gå förlorad utan kamp.
Uppfriskande också att se de tyska supportrarnas protester mot de höga spanska biljettpriserna. Visst man får mycket för pengarna om man jämför med till exempel Allsvenskan, men normalinkomsttagare kan inte ta med sig barnen och gå på särskilt många matcher utan att spräcka budgeten. Man prioriterar säsongskortsinnehavarna här, med en årsbiljett blir priset per match riktigt rimligt, till och med billigt. Men spontanbesökarna får betala. Inte ens de båda storlagen fyller ju sina arenor varje omgång.
 |
| Relevant tysk publikprotest, bild lånad från Marca.com |
torsdag 29 mars 2012
Återkomsten till Barcelona 29M
Efter en knapp vecka i Stockholm började mitt handeksem som varit borta i över ett år att komma tillbaka. Den torrare luften passar mig illa. Det spanska lågprisbolaget Vueling som precis nu i veckan börjat flyga på Stockholm fick den äran att ta mig tillbaks till Barcelona, och även om det började med en försening på 45 minuter så var resan behaglig. Vi landade några minuter efter klockan ett på natten den 29 mars, dagen för den stora generalstrejken.
Aktiviteten på flygplatsen var låg. När vi väntade på bagaget brakade plötsligt ett litet helvete lös utanför: sirener, visselpipor, skanderande röster. Det visade sig vara strejkvakterna som anlände i patrull under polisbevakning.
Vid taxistolpen stod ett femtiotal personer och väntade i kö. Men inga bilar syntes till. Inte heller fanns där någon som kunde informera om vad som gällde. Jag lämnade kön efter en stund och frågade en polis hur jag skulle kunna ta mig till Barcelona.
“Det är lika bra att du ställer in dig på att övernatta på flygplatsen,” sa hon. “Det finns inga transporter nu.”
“I helvete heller,” tänkte jag.
De strejkande blockerade bilvägen fram till terminalerna så att eventuella strejkbrytare inte skulle kunna komma fram. När ett par taxibilar närmade sig sprang delar av folkmassan emot dem och skrämde dem att vända. Jag blängde surt på de strejkande. Ingen av dem ville möta min blick.
Jag började att gå i bilvägen i ett område som inte var skapat för fotgängare. Bortanför parkeringshuset såg jag två taxibilar som saktade in framför en grupp strandsatta resenärer. Nästan utan att helt stanna tog bilarna upp passagerare och strax efter kom några strejkande springande, osande av förolämpningar. Taxibilarna rivstartade innan alla dörrar stängts.
En av de strejkande stannade till vid mig och förklarade sig.
“Jag beklagar, men vi måste göra det här. Ingen lyssnar på oss annars.”
Jag var trött och rullade på en tjugokilosväska.
“Men jag är inte fienden.”
“Nej, jag vet,” sa han. “Oskyldiga drabbas alltid i krig.”
Han vände åter till sin grupp medan jag fortsatte att gå i bilvägen, utan annan plan än att jag skulle bort därifrån. Efter en stund gled en nedsläckt taxi upp vid min sida. Chauffören tittade oroligt på mig genom rutan, som vore han rädd att jag var ett lockbete från strejkvakterna. Jag nickade ivrigt mot honom och han tecknade åt mig att hoppa in.
“Snabbt,” sa han. “Skynda dig.”
Jag slängde in den stora väskan i baksätet och tog plats bredvid. Vi hörde visselpipor och ilskna rop från en grupp strejkande som närmade sig och min chaufför körde iväg, orolig att bli igenkänd av någon kollega.
“Jag förstår att folk är arga,” sa jag. “Men är det här rätt sätt att visa det på?”
“Det kommer inte att förändra någonting, inte till det bättre,” sa taxichauffören. “Samtidigt som jag tycker att det är bra att folk protesterar så har jag inte råd att inte jobba.” Han berättade att han pratat med en polis som sagt att strejkrätt också innebär arbetsrätt, att om man inte vill strejka så har man rätt att jobba.
“Jag vet inte hur det är i andra länder men fackföreningarna här har tappat många medlemmar och mycket makt de senaste åren,” sa han. “Det verkar som om det är det bara är de som gillar att strida som är kvar. Lika lite som jag har råd att låta bli att jobba har jag råd att bli straffad av dem.” Taxichaufförens försiktighet var befogad. Under strejkdagen attackerades folk som valt att jobba på tågstationen Sants av ett hundratal bråkstakar.
Aktiviteten på flygplatsen var låg. När vi väntade på bagaget brakade plötsligt ett litet helvete lös utanför: sirener, visselpipor, skanderande röster. Det visade sig vara strejkvakterna som anlände i patrull under polisbevakning.
Vid taxistolpen stod ett femtiotal personer och väntade i kö. Men inga bilar syntes till. Inte heller fanns där någon som kunde informera om vad som gällde. Jag lämnade kön efter en stund och frågade en polis hur jag skulle kunna ta mig till Barcelona.
“Det är lika bra att du ställer in dig på att övernatta på flygplatsen,” sa hon. “Det finns inga transporter nu.”
“I helvete heller,” tänkte jag.
De strejkande blockerade bilvägen fram till terminalerna så att eventuella strejkbrytare inte skulle kunna komma fram. När ett par taxibilar närmade sig sprang delar av folkmassan emot dem och skrämde dem att vända. Jag blängde surt på de strejkande. Ingen av dem ville möta min blick.
Jag började att gå i bilvägen i ett område som inte var skapat för fotgängare. Bortanför parkeringshuset såg jag två taxibilar som saktade in framför en grupp strandsatta resenärer. Nästan utan att helt stanna tog bilarna upp passagerare och strax efter kom några strejkande springande, osande av förolämpningar. Taxibilarna rivstartade innan alla dörrar stängts.
En av de strejkande stannade till vid mig och förklarade sig.
“Jag beklagar, men vi måste göra det här. Ingen lyssnar på oss annars.”
Jag var trött och rullade på en tjugokilosväska.
“Men jag är inte fienden.”
“Nej, jag vet,” sa han. “Oskyldiga drabbas alltid i krig.”
Han vände åter till sin grupp medan jag fortsatte att gå i bilvägen, utan annan plan än att jag skulle bort därifrån. Efter en stund gled en nedsläckt taxi upp vid min sida. Chauffören tittade oroligt på mig genom rutan, som vore han rädd att jag var ett lockbete från strejkvakterna. Jag nickade ivrigt mot honom och han tecknade åt mig att hoppa in.
“Snabbt,” sa han. “Skynda dig.”
Jag slängde in den stora väskan i baksätet och tog plats bredvid. Vi hörde visselpipor och ilskna rop från en grupp strejkande som närmade sig och min chaufför körde iväg, orolig att bli igenkänd av någon kollega.
“Jag förstår att folk är arga,” sa jag. “Men är det här rätt sätt att visa det på?”
“Det kommer inte att förändra någonting, inte till det bättre,” sa taxichauffören. “Samtidigt som jag tycker att det är bra att folk protesterar så har jag inte råd att inte jobba.” Han berättade att han pratat med en polis som sagt att strejkrätt också innebär arbetsrätt, att om man inte vill strejka så har man rätt att jobba.
“Jag vet inte hur det är i andra länder men fackföreningarna här har tappat många medlemmar och mycket makt de senaste åren,” sa han. “Det verkar som om det är det bara är de som gillar att strida som är kvar. Lika lite som jag har råd att låta bli att jobba har jag råd att bli straffad av dem.” Taxichaufförens försiktighet var befogad. Under strejkdagen attackerades folk som valt att jobba på tågstationen Sants av ett hundratal bråkstakar.
fredag 16 mars 2012
Skräckfilmsdimman del två
Barcelona drabbades av skräckfilmsdimma häromdan. Varm luft från land krockade med kalla havet och in svepte en tsunami av dimma, som totalt täckte stan. Man tvingades stänga hamnen. Passagerarfärjor från Mallorca, Ibiza, Italien och Marocko låg ute i tjockan med helikoptrar cirkulerande ovanför och brölade med sina jättetutor hela natten för att undvika att köra på varandra.
Nu drar det ihop sig igen, men långt ifrån lika dramatiskt den här gången. Det är en mer smygande och påträngande fuktig kyla som känns ända in i märgen som lägger sig över våra kvarter den här gången. Man kan fortfarande se husen runt omkring, men havet är borta.
Trutarna cirklar som en flock hungriga gamar ovanför terrassen där jag sitter.
Nu drar det ihop sig igen, men långt ifrån lika dramatiskt den här gången. Det är en mer smygande och påträngande fuktig kyla som känns ända in i märgen som lägger sig över våra kvarter den här gången. Man kan fortfarande se husen runt omkring, men havet är borta.
Trutarna cirklar som en flock hungriga gamar ovanför terrassen där jag sitter.
 |
Bilden är från La Vanguardia, tagen av Laia Esteve Navarro från Torre Mapfre vid Port Olimpic.
|
tisdag 13 mars 2012
Otrogna hemmafruar i Sants-Montjuïc
Efter tandläkarundersökningen häromdagen hittar jag mer statistik som kan vara en vägledning för den som vill lära känna Barcelona. En webbsajt vars tjänst går ut på att hjälpa gifta män och kvinnor till otrohetsaffärer har kartlagt staden utifrån sina användare. En slutsats är att Sants-Montjuïc är det område där det finns flest otrogna kvinnor,inte bara i Barcelona utan sett till hela landet. De flesta av dem är hemmafruar eller jobbar inom vården.
Flest otrogna oavsett kön finns det däremot i l'Eixample, Horta-Guinardó och Sant Martí, enligt den här undersökningen som alltså baseras på användare registrerade till en viss sajt, ungefär 50.000 personer handlar det om.
Undersökningen visar också att om man är otrogen i Barcelona är det statistiskt sannolikt att man arbetar som advokat.
Mer i detta heta ämne finns att läsa på La Vanguardias hemsida.
Flest otrogna oavsett kön finns det däremot i l'Eixample, Horta-Guinardó och Sant Martí, enligt den här undersökningen som alltså baseras på användare registrerade till en viss sajt, ungefär 50.000 personer handlar det om.
Undersökningen visar också att om man är otrogen i Barcelona är det statistiskt sannolikt att man arbetar som advokat.
Mer i detta heta ämne finns att läsa på La Vanguardias hemsida.
Högkonjunktur för hotell
Förra året tog Barcelona emot mer än sju miljoner turister, och många tror att turistnäringen är en bransch som kommer att klara sig bättre än andra i dessa kristider. En konsekvens av det är att Barcelona under 2012 ska begåvas med så många som 13 nya lyxhotell. Till Barcelonas utbud av cirka 30.000 hotellrum adderas i år ungefär 1000 stycken. För år 2013 är prognosen att det invigs lika många hotell till.
Vid Plaça Reial öppnade Hotel DO lagom till Mobile World Congress nyligen. Med endast 18 rum i en renoverad byggnad från 1856 sägs etablissemanget lägga minst lika mycket kraft på sitt gastronomiska erbjudande.
Med 357 rum är Catalonia i L'Hospitalet vid Plaza Europa nära Barcelonas mässområde ett av årets större nya hotell.
Hotel Arts vid Port Olimpic fyller 20 år i år och firar bland annat genom att renovera en av de mest exklusiva sviterna. 180 kvadratmeter till ett pris av 7000 euro natten.
Allt det här läste jag om på La Vanguardias webb.
Vid Plaça Reial öppnade Hotel DO lagom till Mobile World Congress nyligen. Med endast 18 rum i en renoverad byggnad från 1856 sägs etablissemanget lägga minst lika mycket kraft på sitt gastronomiska erbjudande.
Med 357 rum är Catalonia i L'Hospitalet vid Plaza Europa nära Barcelonas mässområde ett av årets större nya hotell.
Hotel Arts vid Port Olimpic fyller 20 år i år och firar bland annat genom att renovera en av de mest exklusiva sviterna. 180 kvadratmeter till ett pris av 7000 euro natten.
Allt det här läste jag om på La Vanguardias webb.
måndag 12 mars 2012
Fristad för Karius och Baktus
Det är mitt nya land och jag vill lära känna det. Utan och innan. Då måste man ta till sig information som den statistik som redovisas i veckans nummer av Gente: Var tredje spanjor borstar tänderna bara en gång om dagen. Sex procent uppger att de sällan eller aldrig borstar sina tänder.
Bland de svarande i undersökningen som är över 65 år är det tjugo procent som säger att de aldrig borstar tänderna. Det framgår inte hur många av de tjugo procenten som helt saknar egna gaddar. Kanske samtliga?
Vad kan man vänta sig att finna i alla dessa otvättade munnar? Crocetas förstås, och mycket annan friterad mat. Vitt bröd. Spår av svordomar. Kaffe, vin, vermouth, öl. Anissnapsen lämnar nog både smak och doft av rengjord mun. Pipas kanske, solrosfrön.
Det är spanska tandläkarförbundet som ligger bakom undersökningen. Enligt dem så behandlas ungefär hälften av alla spanska kariesangripna tänder jämfört med EU-snittet på 85 procent.
Bland de svarande i undersökningen som är över 65 år är det tjugo procent som säger att de aldrig borstar tänderna. Det framgår inte hur många av de tjugo procenten som helt saknar egna gaddar. Kanske samtliga?
Vad kan man vänta sig att finna i alla dessa otvättade munnar? Crocetas förstås, och mycket annan friterad mat. Vitt bröd. Spår av svordomar. Kaffe, vin, vermouth, öl. Anissnapsen lämnar nog både smak och doft av rengjord mun. Pipas kanske, solrosfrön.
Det är spanska tandläkarförbundet som ligger bakom undersökningen. Enligt dem så behandlas ungefär hälften av alla spanska kariesangripna tänder jämfört med EU-snittet på 85 procent.
söndag 11 mars 2012
Söndag med sommarkänsla
Tjugo grader i skuggan, om det nu finns nån som söker upp den. Serveringarna fulla på Barceloneta. För många är det givet att söndagslunchen ska ätas på udden. "Barceloneta peninsula independiente" står det på t-tröjan som jag ännu inte hittat säljare av.
Köpte en knippe calçots för en euro och 90 cents hos grönsakshandlaren på hörnet Almirall Cervera/Atlantida, det var kalaspris med anledning av att de firade ett år där i den lokalen. Räknade upp mynten och mindes hur vi kikade in i springor i de förtäckta fönstren medan de gjorde i ordning där i lokalen i början av mars förra året. Vi bodde tillfälligt bara ett kvarter därifrån då. Mycket har hänt. Nu bor vi fem kvarter bort och har bättre grönsakshandlare närmare.
Espanyol gjorde fem mål på Rayo Vallecano som bara gjorde ett, och även Rayos mål gjordes av en perico. Raul Tamudo är både medlem och aktieägare i RCD Espanyol.
På söndagar har inga vanliga matbutiker öppet. Äntrade ett av alla jourställen som i regel drivs av pakistanier, och frågade efter "salsa romesco".
"Tabasco?" frågade killen bakom disken.
"Romesco," sa jag. "Sås att doppa de grillade calçotsen i."
"Jag vet inte vad du menar. Men vi har tabasco."
Jag trodde att alla i Katalonien åt calçots och romesco så här års, oavbrutet.
fredag 9 mars 2012
Ahora mismo en el supermercado
De spelar "Wake up Boo" med The Boo Radleys på supermercado Caprabo på Barcelonetan just nu. Två tjejer som packar upp hushållspapper nynnar med utan att kunna orden. Jag är vid öl- och vinavdelningen. Kom hit så har vi fest!
onsdag 7 mars 2012
El Barcelona Beer Festival
I helgen kan den som pallar pröva omkring 250 olika sorters öl på den internationella ölfestival som hålls i Convent Sant Agustí på Carrer Comerç i Born. Utöver ett antal katalanska och spanska märken finns småbryggerier från Belgien, Danmark, Norge, England, Tyskland och USA representerade.
Endast 36 olika sorter i taget kommer där dock att serveras så samlaren har anledning att återkomma eller dröja kvar. 6000 liter räknar man med att krana upp under helgen.
Arrangörerna är noga med att påpeka att det här är en festival för gastronomiskt intresserade snarare än för dem som mest är ute för att dricka stora mängder. Men många gourmetslattar små...
På fredag klockan 12 går startskottet och man måste hinna i mål innan söndag kväll klockan 21.
Mer information finns på Barcelonabeerfestival.com
Endast 36 olika sorter i taget kommer där dock att serveras så samlaren har anledning att återkomma eller dröja kvar. 6000 liter räknar man med att krana upp under helgen.
Arrangörerna är noga med att påpeka att det här är en festival för gastronomiskt intresserade snarare än för dem som mest är ute för att dricka stora mängder. Men många gourmetslattar små...
På fredag klockan 12 går startskottet och man måste hinna i mål innan söndag kväll klockan 21.
Mer information finns på Barcelonabeerfestival.com
måndag 5 mars 2012
Barinvigning fredag kväll
Den gamla baren på fina tågstationen Estacio França har stått tom och övergiven länge. I vinter har där renoverats för fullt och även om själva den nya bardelen matchar den gamla lokalen illa så kan där säkert bli trivsamt.
Man har kunnat fika och kolla fotboll på stora dukar där sedan i början av februari men först nu i helgen är det dags för officiell invigning.
På fredag kväll med start klockan 21 ska det bjudas på cava, levande diskjockey och rabattpriser i baren.
Man har kunnat fika och kolla fotboll på stora dukar där sedan i början av februari men först nu i helgen är det dags för officiell invigning.
På fredag kväll med start klockan 21 ska det bjudas på cava, levande diskjockey och rabattpriser i baren.
fredag 2 mars 2012
Gitarrfest
En festival är numera ett ganska fritt begrepp och kan tydligen användas för något som pågår i flera månader på olika platser och till synes utan gemensam nämnare. Fast Festival de Guitarra Barcelona har gitarrer gemensamt.
I mars börjar 23 Festival de Guitarra Barcelona som sen pågår hela våren i olika konsertlokaler runt om i stan.
På artistlistan återfinns bland andra Elliot Murphy, The Waterboys och spanskdanskbrittiska Cristina Rosenvinge.
Även U2:s 20-årsjubilerande Zoo TV tour på Teatre Coliseum i slutet av april samt Michael Schenker Group på Sala Apolo 2 maj listas i festivalens kalendarium.
Mer information på webben.
I mars börjar 23 Festival de Guitarra Barcelona som sen pågår hela våren i olika konsertlokaler runt om i stan.
På artistlistan återfinns bland andra Elliot Murphy, The Waterboys och spanskdanskbrittiska Cristina Rosenvinge.
Även U2:s 20-årsjubilerande Zoo TV tour på Teatre Coliseum i slutet av april samt Michael Schenker Group på Sala Apolo 2 maj listas i festivalens kalendarium.
Mer information på webben.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)